A-black.png

”Väljer jag att ta över så kommer jag ge järnet”

DSC_0726.JPG

”Väljer jag att ta över så kommer jag ge järnet”

Fariba Ghaffari har arbetat på HZ Rostfria sedan 1996. Sedan den första arbetsdagen har hon delat kontor med grundaren Per-
Åke som för 25 år sedan gav henne ett jobb i företaget. Fariba, som invandrade till Sverige från Iran 1993, har i hela sitt liv kämpat för att bryta normer och främja kvinnors rättigheter i samhället. Redan i tidig ålder insåg hon att killar gavs mer frihet och fler möjligheter än tjejer, men med hennes mamma som drivkraft så krossade hon barriärerna och blev Ingenjör. Nu står hon vid ett vägskäl – att ta över Per-Åkes företag eller gå vidare. Den här är berättelsen om Fariba. 


Bild: Fariba Ghaffari & Per-Åke Larnhed


Hej, Fariba! Vilken spännande bakgrund. Kan du berätta lite mer?

– Jag är född i Teheran och växte upp i en fattig familj tillsammans med mina föräldrar och syskon. Det var mycket som vi saknade under uppväxten och som tjej förväntade man sig att gifta sig tidigt. Trots att jag växte upp under dessa förhållanden så slutade det i att jag utbildade mig till Ingenjör. Det var verkligen tack vare min mamma. Hon pushade både mig och min syster om att bli självständiga och uppmanade oss att vidareutbilda oss så mycket vi bara kunde. Jag studerade ingenjör med inriktning på kemitextilindustri som då var den största industrin i Iran. Det var riktigt roligt och alla i min klass hade jobb innan vi var klara med studierna.

 

Så din mamma är din stora drivkraft?
– Absolut, hon har varit en stor inspirationskälla för hela familjen. Hon har haft det tufft och stött på många motgångar i livet vilket har gjort henne till en viljestark kvinna. Hon har överfört sina drömmar till både mig och min syster och gett oss styrkan att kämpa för att våra liv inte ska bli som hennes.

– Jag och min syster växte också upp med tre bröder och oavsett hur hårt vi kämpade ansågs killarna ändå vara bättre. Samhället gav dem fler möjligheter så för mig var det viktigt att visa att jag kan, att jag är lika bra som dem och till och med kan göra vissa saker bättre.

 

Kan du berätta mer om det?
– I Iran har kvinnor inte samma värde som män. Jag minns så väl hur jag tidigt märkte att mina bröder hade mer frihet än mig bara för att de var pojkar. Redan som tonåring blev detta uppenbart för mig. Som kvinna kan du heller inte bli vad du vill. Det finns vissa yrken som kvinnor inte kan utbilda sig inom, som exempelvis domare. Eller bara det faktum att barn automatisk får sin pappas efternamn. I Sverige så kan föräldrar bestämma vilket efternamn ska bära.  – jag blev så glad när det skickades hem brev till mina barn i mitt namn.

 

Hur var det att komma till Sverige?
– Jag kommer ifrån huvudstaden Teheran med närmare 15 miljoner invånare och hamnade i den lilla bruksorten Sandviken. Det var så klart en stor omställning, men jag har alltid trivts här. Sverige är ett fantastiskt land, speciellt med tanke på människosynen. När jag kom till Sverige så hade min man redan jobb och vänner här. Dagen efter jag hade anlänt så blev vi bjudna på ett stort svenskt bröllop där jag fick sådant fint mottagande ifrån alla. Det värmde verkligen. Att byta Tehrans trafikerade gator mot den lugna miljön i Sandviken gjorde att det kändes som att vara på spa, det var så lugnt och avslappnande, säger Fariba och skrattar.

– Man blir mer eller mindre nollställd när man flyttar till ett nytt land. Man ska lära sig ett nytt språk, förstå kulturen och skaffa sig ett nytt liv. Det är nästan som att bli barn på nytt. Man ska lära sig att prata, förstå hur du ska gå, hur du bör klä dig och mycket annat. Då är det viktigt med att någon vägleder dig och visar vägen.

 

Hur började din företagareresa?
– Min företagareresa började redan i Teheran där jag jobbade på ett företag som tog fram olika metoder för färgning och tryck på tyg inom textilindustrin. Jag fick under den tiden förfrågan om att bli delägare, men jag valde kärleken istället och den fanns i Sverige. Efter några år i Sverige så började jag praktisera på HZ Rostfria och här har jag varit i sedan 1996. Jag och Per-Åke har jobbat nära varandra i alla år och delat kontor sedan dag ett. Vi har full förtroende till varandra och vi är inte bara kollegor utan vänner. Våra respektive familjer umgås även privat.

 

Så berätta om företaget HZ Rostfria, vad gör ni?
– HZ Rostfria AB är ett legoföretag baserat på arbeten i rostfritt- samt svart stål. Vi vänder oss till kunder i hela Sverige samt övriga Norden inom branscher som verkstads-, bygg- samt övrig tillverkningsindustri. Vi är idag fem anställda, men det finns planer på att expandera så småningom.


Bild: Altansräcke Wenngarns slott 



Bild: Produkt till Ikea 


Vad har du haft för roll i företaget?
– Mitt huvudfokus har varit ekonomi, inköp och order. Det är lite av charmen med att jobba i ett litet företag – man får verkligen sätta sig in i lite av varje och förstå hela verksamheten. Jag har också jobbat i större organisationer genom åren, men trivdes inte eftersom man inte hade samma insyn i företaget. I ett litet företag så samarbetar man väldigt nära varandra. Jag har många gånger hoppat in i tillverkningen om det har varit brist på personal. Jag gör allt och ställer upp när det krävs. Det är verkligen så det fungerar i ett litet företag, alla måste hjälpas åt och man är en i familjen.


Bild: Rund Ö till servering

Hur var det när du kom in i arbetslivet?
– När jag började jobba här så hade jag bara bott i Sverige drygt fyra år varav ett år där jag var hemma med vårt första barn. Jag kunde förstås inte svenska så bra, men jag kom på ett bra knep. Eftersom jag delade kontor med Per-Åke så lyssnade jag lite extra varje gång han pratade med någon. Samtidigt skrev jag ner alla uttryck han använde som jag inte förstod. Sedan bad jag Per-Åke förklara uttrycket och det blev mitt sätt att lära mig. Daglig konversation kan du lära dig i skolan, men det räcker inte så långt, om du ska etablera dig och komma in i samhället.

 

Vad är viktigt när man kommer till ett nytt land?
– Någonting som jag lärde mig ifrån början är att man ska ta första steget själv. Hur du än vrider och vänder på det så är jag den som kommit hit och det är jag som vill ha kontakt. Då gäller det att ta första steget. Man kan inte sitta och vänta på att någon ska knacka på dörren. Men tar du första steget själv, har tålamod och förståelse för att det finns skillnader mellan kulturerna så öppnas dörrarna en efter en.

 

Berätta om ett minne som du har?
– Jag kommer ihåg första gången vi hade en grupp praktikanter på besök här på företaget. Vi skulle visa dem runt och jag var livrädd för att prata inför dem eftersom jag inte kunde språket så bra. Jag minns så väl att jag istället gick runt och antecknade allt som Per-Åke sa så jag kunde lära mig av honom. Att lära mig språket var väl en sak, men att lära sig kulturen bakom språket och alla oskrivna normer är något helt annat. Nu, efter 28 år i Sverige så känner jag att jag passar in i samhället på ett annat sätt. Ibland glömmer jag bort att jag inte är infödd svensk och egentligen vad spelar det för roll var du är född. Huvudsaken är att du trivs och känner dig som en del av samhället. 

 

Du har själv en dotter, hur viktigt har det varit för dig att hon utbildat sig?
– Jag har både en dotter och en son. Min dotter är idag jurist och arbetar i Stockholm och min son läser till civilingenjör. Det är så typiskt att vi iranier antingen ska studera till läkare, ingenjör eller jurist, säger Fariba och skrattar.

– Vi är överambitiösa, men det är också en del av iransk kultur. Redan som barn fick vi lära oss vikten av utbildning och för mig har det varit viktigt att pusha båda mina barn till att skaffa sig ett bra liv, i synnerhet min dotter. Jag har sagt till henne att det inte finns något i världen hon inte kan lyckas med. Att hon ska våga ta plats i samhället. Saker kommer inte hända av sig själv, så det gäller att utbilda sig och göra det allra bästa med sitt liv.


Vad är framgång för dig?
– Oj, det var en svår fråga. Jag känner framgång när jag ser att allt fungerar som det ska – då har man nått en bra punkt i tillvaron. Om vi tänker företagsmässigt så behöver inte framgång betyda en viss storlek på omsättningen eller antal anställda. För oss handlar det istället om att ha ordning och reda, leverera ännu bättre kvalitét på våra produkter eller att vi har nått ett specifikt miljömål. Visst är det alltid viktigt att företaget går med vinst, men det är absolut inte det viktigaste målet i vårt företag. 

Hur ser du på företagets framtid?
– Jag är övertygad om att vi kommer kunna växa ytterligare. Jag skulle vilja fokusera på att få in fler personer som idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Jag vet att många därute aldrig får chansen och jag vet hur viktigt det är. Jag som invandrare fick själv möjligheten att komma in och visa vad jag kunde. Jag kunde inte allt från början, men jag ville verkligen lära mig. Därför vill jag skapa en plats som ger andra en chans, en möjlighet och ett steg i rätt riktning. Med den bakgrund som jag har så känns det som min skyldighet att skapa förutsättningar för fler att lyckas. Med fler personer i företaget får vi in flera perspektiv, vi kan nå ut till nya kunder och bli mer innovativa.

Vad har du för råd till de som vill starta företag?
– Jag tycker att den som vill starta företag först ska fundera över vad de egentligen vill ha ut av sitt liv. Företagandet är ingen dans på rosor, det är inte lätt alla gånger och det kräver också mycket tålamod. Det är viktigt att man har det klart för sig innan man sätter igång. Affärsidén måste också vara något du gillar och brinner för. När du startar ett företag ska du inte tänka på hur mycket pengar du ska tjäna – låt istället din idé styra dina val och beslut. Att driva företag innebär ju att du ska testa dina idéer på ditt sätt och vara kreativ – och ha kul på vägen!

 

Kan du avslöja en av dina drömmar?
– En dröm som jag haft ända sedan jag var femton är att resa jorden runt. Jag har rest mycket i mitt liv, men inte hela varvet runt. Så det är definitivt på min lista. Det är dock inte lätt när man jobbar så pass mycket som jag gör idag, men en dag hoppas jag kunna göra det.


Finns det ett motto som du lever efter?
– Mitt motto är att människan kommer före allt annat. Om du ställs inför ett val, så ska du alltid välja människan. Om man ska välja mellan att företaget ska gå bra ekonomiskt, men att det sker på bekostnad av personalen, så kommer jag göra allt för att det ska bli bra för de anställda. Människan har en helt annan plats i livet än pengar. Ingenting är värt något om det sker på bekostnad av människan.

Ett annat viktigt motto för mig är att inte oroa mig sig så mycket eller vara ledsen över saker och ting, särskilt det som inte betyder något i slutet av dagen. En av mina bröder gick bort i 30-årsåldern i en olycka och det har påverkat mig så mycket. Vem vet vad som händer imorgon? Satsa på det som du värdesätter idag! Det är så viktigt att fånga varje minut, timme, dag och att leva i nuet. Att känna att man gör sitt bästa och vara nöjd med det. Visst, ibland kommer du att misslyckas, men det är en del som gör livet så underbart att leva.


Bild: Fariba Ghaffari

Vad tänker du när du blickar tillbaka på ditt liv?
– Jag är optimistiskt och har alltid sett det bästa i allting. Idag när jag blickar tillbaka så inser jag att jag har haft ett bra liv, ett liv som jag är stolt över. Jag har som alla andra haft såväl motgångar som framgångar, men jag känner mig tillfreds med det liv jag har skapat. Man glömmer bort allt jobb man har lagt ner för att komma dit man är idag. Jag är både glad och stolt över den resa som både jag och min familj har gjort.

Vad det självklart för er att stanna i Sandviken?
– Tids nog så blev det så. Jag minns så väl att när jag flyttade hit så lovade min man att vi skulle flytta tillbaka till Iran när situationen blev bättre där. Men när han efter några år frågade mig om vi skulle tillbaka, så var mitt svar ”Nej, jag stannar här, men du kan åka om du vill” säger Fariba och skrattar. Min man arbetar fortfarande på Sandvik där han haft olika roller, allt från svarvare, tekniker och nu som forskningsingenjör inom Mining.

 

Du lägger mycket av din fritid på att vägleda andra, berätta
– Om alla som kommit hit hade fått en individuell vägledning så tror jag att samhället skulle sett annorlunda ut än vad det gör idag. Integrationen hade varit på ett annat sätt. Idag ägnar jag mycket av min fritid till att hjälpa ensamkommande flyktingbarn. Vi i Sandviken Krisgrupp, har hittills haft runt 40 killar i vårt nätverk som vi hjälpt med boende, mat, jobb osv. Vi ser att de kommer in i samhället snabbare när de får vägledning. Vi som har gjort den här resan kan göra en stor skillnad för nysvenskar eftersom vi förstår dem på ett helt annat sätt. 


Så vad är din livsfilosofi?
– Att vi inte lever för att jobba, vi jobbar för att leva. Detta kan dock vara rätt svårt i praktiken, men det är en påminnelse för oss alla. Vad är egentligen viktigast i slutet av dagen? Jag har ibland jobbat dubbla skift och inte riktigt haft tid för det som verkligen är viktigt. Vi får inte glömma att påminna oss själva om det.

 

Du sa tidigare att det är viktigt att vilja komma längre i livet, vad menar du med det?
– Det jag menar är att det ibland är lätt att glömma själva målet. Du ska inte vara nöjd för att du nått ett visst delmål. När man kommer hit som nyanländ är det lätt att fastna i målet med att livet bara ska gå runt. Det jag menar är att det är viktigt att hela tiden göra bättre ifrån sig. Försök att på sikt vidareutbilda dig och göra det du brinner för. Ibland får man ta ett tillfälligt jobb för att klara räkningarna, men nöj dig inte och glöm inte bort ditt uppsatta mål.

I ett land som Sverige finns inga gränser för framgång. Ta vara på möjligheterna.

 

En helt annan fråga, varför är det så viktigt med den svenska fikakulturen?
– Hahaha, jag var inte van vid detta hemma i Iran. Där blev man serverad te och kaffe på kontoret, men kafferasterna är viktiga för att skapa en gemenskap. Det är under dessa pauser man får den verkliga kontakten och lär känna varandra. Jag brukar alltid uppmana våra anställda och praktikanter att ta vara på de stunderna.

 

Har det alltid varit en dröm för dig att vara företagare?
– Att bli företagare har faktiskt aldrig varit en dröm, fast jag har haft möjligheten. Att leda har dock varit naturlig del i min personlighet – jag har alltid älskat att ta ansvar och driva saker och ting. Jag har inte planerat för att bli entreprenör, men vissa saker finns inom oss. Men nu står jag vid ett vägskäl att ta över det här företaget. Jag gör redan en stor del av jobbet idag så det skulle egentligen inte vara en så stor förändring, men om jag väljer att ta över så kommer jag ge järnet, avslutar Fariba med en bestämd blick.



Fakta:
Företag: HZ Rostfria
Start av företaget: 1974
Kontakt: www.hzrostfria.se



Tillbaka