A-black.png

”Att bidra och göra skillnad – det känns som verkliga framgångar för mig”

232BA371-839A-4FCB-8CF3-837D5788E8F3.JPG

”Att bidra och göra skillnad – det känns som verkliga framgångar för mig
Under hela tiden som anställd i nästan 34 år i Hudiksvalls Kommun, och som egen företagare i snart 12 har hon alltid jobbat med människor. Jobbat för att bemöta med respekt för varje individ oavsett ålder. Liten som stor har samma behov. Att bli sedda, lyssnade och bekräftade.

Hon har upplevt både framgångar och motgångar och hon drivs av att sätta sitt avtryck, just nu i HR-frågor. Jag ska träffa coachen, föreläsaren och kommunikatören Karin Edman som driver företaget KRE Karin Edman.


Hej, Karin, kan du börja med att berätta om din bakgrund?
-Jag har jobbat inom Hudiksvall kommun i drygt 30 år i nio olika yrkesroller. Jag började som hemsamarit, lokalvårdare, förskollärare, projektledare mm, och avslutade de sista åren som ledare och chef inom omsorgen och förskolan.

Jag har alltid varit en sådan person som har sökt utveckling. De här yrkesrollerna har också hjälpt mig att verkligen se hur det till exempel var att jobba som hemsamarit, och inte minst som lokalvårdare. Det var ju på den tiden då hemsamariter verkligen hade tid för dem som vi besökte. Idag är det en helt ny yrkesroll. Som lokalvårdare har jag lärt mig hur jag under vissa perioder undervärderade mig själv, och hur jag också upplevt att lokalvårdare blivit bemötta på ett dåligt sätt. Genom att själv tagit reda på smuts efter andra har jag även lärt mig att uppskatta, och även se och bemöta våra lokalvårdare och ge positiv feedback.

 

Vad har du för erfarenheter som ledare?
-Som ledare och chef upptäckte jag att för att vara en bra ledare behövdes förutsättningar för att hinna vara ute i verksamheterna, att lyssna och bekräfta medarbetarna. Detta har givit mig en djup förståelse av hur det blir när man har de rätta förutsättningarna för att sköta sitt jobb på ett bra sätt. Men även hur tufft det kan vara när det inte finns. Då är det lätt att hamna på stresståget, och att ledarskapet inte blir bra. Och hur du än vrider och vänder ut och in på dig själv, räcker det inte till. Jag har också sett effekterna på personalen när vi arbetar och mår bra tillsammans.

­Jag har också jobbat på arbetsplatser där man har pratat väldigt mycket, men där det nästan känts som om vi dansat i gyttja. Det pratas och planeras, men det händer inte så mycket. Detta berodde främst på att vi inte var synkade, eller haft det här gemensamma drivet framåt. Att hitta balansen är inte alltid så lätt. Några är rädda för förändring, och några älskar det.


Kan du berätta mer om ett av dina uppdrag?
-Glömmer aldrig dagen i maj 2013, då jag slog upp Hudiksvalls tidningen och läste artikeln om att hela Eriksson fabriken i Hudik skulle läggas ner. Överdriver inte att det nästan kändes som inför en begravning.

Hade sen förmånen att vara en av coacherna i projektet. Helt fantastiskt att få följa deltagarnas resor. Från ibland en ren förtvivlan, till en lösning. Speciellt positivt var, att vara en del av en lösning som blev mycket bättre än vad medarbetaren och vi andra kunnat förvänta oss. Tänk när fritidsintresset och en brinnande passion blev det nya jobbet. Varit med om det flera gånger, och det är så enormt givande. Det är belöningen i ”coachande”.

Hade tidigare coachat företag under lågkonjunkturen 2008 - 2010. Oavsett var och när jag coachat har det för mig varit väldigt viktigt att möta deltagaren där hen befinner sig. Några behöver hjälp med ansökningshandlingar, och rådgivning. De är självgående och vågar se nya möjligheter. En del har t o m uttryckt att det för dom blev den positiva kicken för att göra den förändring de så länge hade tänkt göra.

Det viktiga är att verkligen bemöta varje person där hen befinner sig just där, och då. Erfarenheterna har lärt mig att tålamod och att göra en kartläggning och analys som verkligen täcker in deltagarens situation, tänket och önskemål är a och o för ett bra resultat. Även att bemöta med respekt för personlighet, integritet, självkänsla och självförtroende. Att se bortom det som syns och hörs. Att bemöta, istället för att bedöma och döma är en viktig del för mig i mötet med den jag ska coacha.

Att från att ha känt begravningsstämningen vid läsningen av tidningen till att följa mina egna och övriga coachers deltagare in i nya och hållbara resultat bär jag med mig fortfarande. Nya möjligheter dyker alltid upp, även om det kan kännas så svårt och kaosartat.

Hade förmånen att jobba i projektet i 3 år. Det var väldigt få som inte var i en lösning efter denna tid.

 

Men det har inte varit en spikrak väg fram till idag?
-Nej, jag som dom flesta har råkat ut för jobbiga saker. Före fyra års ålder var jag med om 2 händelser som jag tror bidragit på djupet när det gäller respekt, nyfikenhet och förståelse för andra. Låg på sjukhus, vid en operation samt fick kraftig hjärnskakning och blev liggande under en tid. Den tidens barnsjukvård är som tur är en rak motsats till den tidens vård. Som barn hade jag mycket lite att säga till om. Därför tror jag att jag formats till att i jobbet med barn, verkligen lyssna och ta dom på allvar. Självklart även med och för de vuxna jag mött.

Att vid nio års ålder flytta från en liten by, till en större stad var tufft. I familjen hade vi begränsade ekonomiska resurser. Var annorlunda klädda. Mode existerade inte för oss tidigare. Vi pratade dialekt. Var med om mobbing som satte spår när det gällde självkänsla och självförtroende. Men som också bidragit till en ökad förståelse och empati för andra.

Varit ”in i väggen” två gånger. Första gången som småbarnsförälder, när det var svårt att få ihop livspusslet. Andra väggen berodde på att jag mist 3 mycket nära anhöriga i kombination med en utmanande och stressig arbetssituation som ledare. Tog inte hand om sorgen utan flydde in i jobbet istället. Det var tufft på många plan.

Vad har dessa erfarenheter lett dig till?
-Det har definitivt ökat min förståelse och inlevelseförmåga i jobbet med de jag möter.
Sammantaget har svårigheter och utmaningar format mig till den jag är idag.
Utan dessa svårigheter kanske aldrig Empatisk Ekonomi fötts.

 
Bild: Lava Bastan & Karin Edman

Hur har din bakgrund format dig till den du är idag?
-
Dels att jag växt upp under fattiga förhållanden, men alltid under kärleksfulla förhållanden har gjort att jag kunnat möta människor med respekt, kunnat se deras behov. Mobbingen har bidragit till att kunna vara empatisk och respektfull i mötet med andra.

Jag har också alltid haft en analyserande och problemlösande sida. Livs och – arbetslivserfarenheter har gjort att jag många gånger ställt mig frågan, varför gör vi som vi gör? Varför sätter vi inte in delarna i den helhet vi vill skapa?

Min självkänsla och självförtroende fick en ordentlig törn. Att veta hur det känns, att veta hur ont det gör att inte vara medräknad eller värderad har blivit en drivkraft jag använt i jobbet, oavsett uppdrag. Att försöka så långt det bara går att göra skillnad och bidra till något bättre har varit och är så viktigt fortfarande.

 
Bild: Karin Edman & Lava Bastan

Du pratar mycket om att jobba förebyggande, kan du berätta mer om det?
-Jag har alltid haft det här helikopterperspektivet i jobbet med barn och ungdomar. Med det så menar jag att om vi inte tar hand om ett barn som har problem i en klass eller på en avdelning, då blir det även snabbt problem för de övriga. Det skapas en Dominoeffekt, barnet, föräldrarna, syskonen nära och kära påverkas. Genom att sätta in rätt insatser i rätt tid, att jobba förebyggande minskar det mänskliga lidandet. Kostar mindre i pengar. Tankesättet har inneburit för mig att min passion och mission är att skapa debatt och konkreta förändringar för ökat välmående och långtidsfriska arbetsplatser.

Rektorernas och lärarnas roll är också tuff och skapar stressrelaterad ohälsa och flykt från yrket. Återigen förutsättningar måste finnas på plats för att klara av ledningen av personalen, och i klassrummet.

Våra ekonomiska begränsade resurser som små, samt mobbing mm har hjälpt mig att möta och bemöta de jag coachat exempelvis i en sin rehabiliteringsprocess. Flera som blivit utförsäkrade har inte haft pengar till sitt, och barnens behov. Där kommer den analytiska - och empatiska sidan till nytta. Då behöver ekonomin lösas först. Hjälpt människor att söka pengar genom försörjningsstöd, hos kyrkan och Majblomman m f l.

Drivkraften har varit att lösa praktiska knutar för att avlasta stress och dåligt mående. I coachuppdrag där deltagarna blivit uppsagde p g a nedläggningar eller arbetsbrist är det lika viktigt att se bortom det jag hör och ser. Att bemöta den individuelles behov oavsett personlighet, styrkor och svagheter.

Empatisk ekonomi, vad är det egentligen?
-Empatisk ekonomi är ett begrepp som jag använt i 10 år. Grundtanken är att ta hand om våra mänskliga resurser, så att vi kan frigöra ekonomiska resurser. Min drivkraft har ökat och jag tycker det är viktigare än någonsin då Coronan tydliggjort arbetsbelastning, underbemanning och kompetensbrist inom sjukvård, vård och omsorg. Att jobba förebyggande är i grund och botten smart, effektivt och är en investering. Görs inte det så innebär det avsevärt mycket högre kostnader längre fram. Under den här tiden pågår också ett mänskligt lidande som inte går att mäta i pengar. Det finns många ekonomer som räknat på detta ända sedan 1979. Empatisk ekonomi handlar om att jag som kollega bryr mig om hur du mår och du bryr dig om hur jag mår. Tillsammans bryr vi oss varandra.

Pia Sundhage sa några bra ord i det här ämnet. Hon sa – ”kolla vilken fot din fotbollskollega är bäst med. Är hon vänster- eller högerfotad? Slå passningen till den fot som passar bäst – så att hon kan göra sitt bästa”.

Grunden för detta är att personal oavsett om du jobbar i offentlig eller privat sektor har uppdrag som stämmer med ansvar, befogenheter och krav.


Kan man säga att dina egna erfarenheter blev idén till företaget?
-Ja på ett visst sätt stämmer det. Som jag sa tidigare så har jag haft förmånen att arbeta i nio yrkesroller. Den samlade erfarenhets och - kunskapsbanken både ur privat och arbetsmässigt hade nu byggt upp en grund där tanken på att starta eget efter noga övervägande blev verklighet.  Mot slutet innan jag bestämde mig för att säga upp mig och starta mitt företag var erfarenheten av att gå in i väggen en viktig orsak. Ville öka möjligheten att äga min egen tid. Att använda erfarenheter och kunskaper i direkt kontakt, med enskilda och grupper både i offentlig och privata sektorn. 

När det kommer till rehabilitering efter att ha gått in i väggen, så tror jag att man alltid har möjlighet att komma tillbaka. Man kan alltid hitta en ny väg i livet. Om du blivit av med jobbet eller mattan blivit undanryckt under dina fötter, så finns det alltid något som kan leda till något mycket bättre. Man måste bara hitta tillbaka till den tron, hur jobbigt det än känns för tillfället.

 

Vad är din drivkraft?
-Min absoluta drivkraft är att göra något gott, för någon annan. Att verka för att människor inte ska bli mobbade eller uppleva utanförskap. Mitt mål är att empatisk ekonomi ska bli ett begrepp, en metod för hur man ska tänka på den mänskliga resursen. Jag vill att vi genom kunskap och erfarenhet ska förebygga den psykiska ohälsan. Någonting måste vi göra. Vi måste ställa oss frågan; varför mår så många dåligt när vi har det som bäst?

Vi måste försöka skapa förutsättningar så att fler kan må bra. Drivkraften är att vi inte ska döma i förväg – en person kan vara sur, arg eller se annorlunda ut, men när du väl lär känna människan kan det var den mest fantastiska människan du träffat. Det situationen har jag fått se och upplevt så många gånger, exempelvis i coaching, och även i jobbet med grupprocesser.

 
Bild: Karin Edman

Vad är framgång för dig?
-Framgång för mig är när jag har fått varit med på en persons eller en grupps resa där man har gått från punkt A till punkt B, och nu mår mycket bättre. Framgång kan också vara att uppleva glädjen i att hjälpa andra genom att skänka kläder, husgeråd eller vad det än kan vara som personen behöver. Att bidra och göra skillnad – det känns som verkliga framgångar för mig.

 

Hur ser du på framtiden?
-Min dröm har blivit ett tydligt mål.  Har beslutat att med konceptet Empatisk Ekonomi göra en tydlig satsning och investering de närmaste åren. Målet är att bli en viktig debattör och inspiratör inom empatisk ekonomi. Jag skulle så gärna vilja skriva en bok och åka runt i landet och föreläsa i ämnet. Jag vet hur viktigt detta tankesätt är, så jag vill fortsätta göra gott för andra människor och samtidigt kunna leva på det.

Ett led i denna investering är att gå från att vara nästan helt analog till att digitalisera tjänsterna. Vill nå ut bredare och mer effektivt. Som jag sa tidigare tycker jag Empatisk Ekonomi behövs mer än någonsin. Är i mogen ålder, men som Dagny Karlsson en av mina förebilder säger – ålder är bara en siffra.

 

Vad har du för råd till de som vill starta företag?
-För det första, var inte rädd för att ta hjälp. Människor tycker i regel om att hjälpa andra om de blir tillfrågade. Delta även i flera olika affärsnätverk för att hitta nya företagare att dela erfarenheter med. Försök även hitta en mentor som du vågar prata med. Bygg upp ditt nätverk, delta i aktiviteter i företagarsammanhang. Nätverk är nämligen A och O. Nätverkande kan vara att bygga kontakt med sitt lokala näringslivsbolag, banken eller helt enkelt att lära känna andra företagare som gjort en liknande resa. Gå en starta-eget-kurs för att få kunskap om det mest grundläggande och sök kunskap utifrån din affärsidé.

Se över också vilka kunder du vill fokusera på. Se över sälj, ekonomi både här och nu. Och även på långsikt. Sist, men inte minst – våga tro på dig och ditt företag!

Har du något roligt minne från något nätverk?

När jag haft mitt företag ca sex månader och tyckte att jag INTE var en riktig företagare, p g a mycket låg omsättning. Var medlem i nätverket i BNI International i Hudik. Vid ett av veckomötena smög jag fram så tyst som möjligt och viskade till vår teamledare;

  • Jag ska nog gå ur nätverket. Jag är ju ingen riktig företagare än. Jag har ju inte haft några stora kunder än.

Glömmer aldrig att det blev alldeles tyst från hans sida. Hans lugna och vänliga kommentar glömmer jag aldrig. Vilket bemötande, vänligt, respektfullt och mycket uppmuntrande säger han:

  • Vet du Karin, du är ett nystartat företag och det tar tid att bygga upp kunskaper och kontakt med kunder och att få uppdrag. Men vet du, det är nu det är jätteviktigt att vara med i ett nätverk. Så mitt råd är att du stannar kvar.

Hans ord gjorde att jag stannade kvar. Så mina ord om nätverk och dess viktiga betydelse har jag verkligen stor erfarenhet av.

Har även varit med i Hudiksvalls Affärskvinnor nästan från start 2012. Satt fram tom i våras som ordförande. Att vara med och bidra för utveckling i nätverket och i samarbete med andra har gett mig ovärderlig kunskap, och roliga minnen. Och inte minst goda vänner.


Kan du avslöja en av dina drömmar?
-Jag skulle vilja att empatisk ekonomi blir ett vedertaget och använt begrepp i debatten kring arbetsmiljöer, hur förutsättningar ser ut för ledare och medarbetare. Det är min stora dröm när det kommer till företaget. Privat skulle jag vilja åka till Australien. Jag var barnvakt åt en liten flicka när vi bodde i Västerås som hette Karin. De flyttade så småningom till Australien och det skulle vara så roligt att hitta dem.

 

Finns det ett motto som du lever efter?
-Att leva som jag lär, att vara äkta.

 

Var är Karin om fem år?
-Om fem år har jag suttit i några morgonsoffor och pratat om empatisk ekonomi. Jag står även på scen och föreläser om ämnet. Om fem år är jag 70, men det är inga problem. En av mina största förebilder är Dagny Carlsson, hon visar att allt går.

 

När kom du till Sverige?
– Jag var bara sex månader när jag kom till Sverige så jag känner mig helt svensk. Mina föräldrar träffades i Östersund där pappa låg i lumpen. Min äldsta syster föddes där, och sex månader efter att jag föddes flyttade vi till Kitte i Bergsjö.

När mamma växte upp i Norge under kriget så hade morfar eget företag och familjen hade det ganska bra ekonomiskt sett. Sen när hon hade träffat pappa och fått oss barn så flyttade vi till ett rum och kök med kallvatten och utedass. Där födde hon ytterligare två barn. Hon måste ha varit väldigt kär i pappa, säger Karin och skrattar.

Jag brukar tänka på hur stark min mamma var som klarade av allt det hemska som kriget innebar. Som ung fick mamma uppleva hur tyskarna kom, tog deras hem och hur hela familjen fick fly upp till bergen, mormor och morfar och åtta barn.

På 90-talet, när det var krig på Balkan och hon såg TV-bilder på familjer som blev tvungna att göra samma sak, kände hon sådan sorg och förtvivlan. Och än idag ser vi liknande bilder från andra delar av världen. Att människor fortsätter att utsätta varandra för sådana situationer – det är fruktansvärt.

 

Du pratar mycket om kärlek, kan du utveckla det?
-Vi var fattiga men vi var alltid älskade och respekterade som barn. Det var ett kärleksfullt hem och det är det viktigaste du kan ge ett barn. Kärlek kan även vara att bry sig om, att vara empatisk och omtänksam både privat och i arbetslivet. Ett leende kan vara en kärleksfull handling, och det kostar ens inte något. Utan tränar ju istället ansiktsmusklerna.

 

Vad är det som gjort att du trots utmaningarna och svårigheter du varit med om har en positiv syn på livet?
-
Lyssnade på en fantastisk föreläsare, Lisbeth Carlborg. Hon pratade om hur vi kan ta hand om det som kommer på livets stig. Hon uttryckte att vi har ett medvetet val. Jag vet av egen erfarenhet att det ibland är mycket svårt, och kan tänkas omöjligt att komma tillbaka till glädjen och framtidstron.

Hennes ord om att antingen väljer jag att bli en bitter ”surkorv”. Eller en russinmänniska, som unnar sig själv och andra att må bra. Så blev mitt val att vara och bli en russinmänniska.  

Alltså är det bäst att göra som Torsten Flink sjöng:

Jag reser mig igen!

 

Fakta:

Företag: KRE Karin Edman
VD: Karin Edman 
Start av företaget: 2008
Kontakt: www.karinedman.se

 

Tillbaka